Barbro Maassen (1949 – 2023) var lärare och specialpedagog i grundskolans årskurs 4-9. Hon är född och uppvuxen i Stockholm, men har under många år bott och varit verksam som lärare i Stockholms skärgård. Efter att ha bott på Lisslö och Svartsö – öar utan fast landsförbindelse – var hon i många år bosatt på Ingarö. Hon var en av få personer med en mycket gedigen kunskap om Ingarös historia. Under studier i ekonomisk historia parallellt med sin lärargärning på Svartsö kom hon i kontakt med Janken Myrdal, då verksam inom bondedagboksforskning. Så väcktes hennes intresse för det ämnet. Barbro lade 1990 fram en s.k. B-uppsats om Axel Wennberg och hans Stockholmsresor på 1860 och 80 talen. Hennes C-uppsats som med utgångspunkt i Axels dagböcker handlade om fattigvården på Ingarö blev klar 1994.
I arbetet med dagboken fann hon att Axels dagböcker berättade dels sådant som ofta finns i bondedagböcker; sådd och skörd och planering för bondelivet, dels en hel del om hans privatliv och det gör hans dagböcker så intressanta. Hon blev berörd av människorna som levt på Ingarö förr och hon varseblev den historia som inte går att läsa om i historieböckerna, men som berättar så mycket mer om människors liv och leverne förr i ett fiskar- och bondesamhälle i Stockholms skärgård. Barbro hade under åren på olika sätt kontakter med bl.a. Centrum för Lokalhistoria, Stadsmuseet, Stockholms läns hembygdsförbund och Stadsarkivet.
Barbro kunde trettio år efter det hon första gången öppnade Axel Wennbergs dagböcker presentera denna ömsint skrivna berättelse om hur det var att vara skärgårdsbonde under 1800-talets senare hälft. Hon har verkligen med hjälp av Axels dagbok gjort de enskilda människornas historia levande.